Hm..Hur vet jag vad alla andra avskydde som jag gillade? Jag menar..det här är inte en folkundersökning,right?
Nåja..jag får väl ta en bok som jag gillade för några år sedan,men när jag tipsade den till mina kompisar hatade de den typ..

 Tio saker jag hatar med mig själv är enligt mig en vääldigt bra bok(men jag älskar den inte längre) och jag tycker den är bättre än den första boken " Ser mitt huvud tjockt ut i den här?" !
Men ja,när jag tipsade om den för några av mina kompisar så tyckte de inte den var speciellt bra

Andrea♥ (Bloggar förresten inte så mycket nu,för jag är hos min moster(OCH HATAR DATAN JAG BLOGGAR PÅ)! )

Dagens TV-kalenders lucka bjöd på det lilla halsbanden Klappsnapparna får. I detta fall,Charlies.

Men vad bjuder jag på då?

Dagens lucka innehåller enda kapitlet på min bok,som är öppet för allmänheten  

Kapitel 1

”Hämta mitt kaffe! NU! ”,ropade Bossen.

Amina skyndade sig med att hälla upp kaffet i en kopp och gav de till Martin. Han fick gå en halv kilometer till Bossens

säkerhetsrum,och där gav Martin koppen till Emilio som gick igenom en säkerhetsspärr. Efter det gav Emilio koppen till Bossens tredje livvakt. Han i sin tur gav kaffet till Bossen. Eftersom hela processen tog sisådär en halvtimme hann kaffet kallna. Då fick Bossens personliga tjänare värma upp kaffet. Det var jobbigt,frustrerande,krångligt och komplicerat. Precis som allt annat som hade med Bossen att göra. Men alla anställda fick mat och logi , och det var det värt. Lägenheten man fick var som en svit på ett lyxhotell. De sa de gamla,de som levde på tiden med lyxhotell,hotell över huvud taget. Fast Amina hade trott det var ett hotell,i början.

Men det var det inte. Det fanns inga hotell i Dorgen. Det fanns inga hotell i hela världen. Tekniskt sätt så var Dorgen hela världen. Dorgen styrde hela världen. Bossen styrde hela världen. Med sina hemliga knappar.

Hur som helst,så fanns det bara hyreshus och stugor.

* * *

Alexis satt och fiskade. Men inte på hennes vanliga ställe vid skogen. Hon satt nämligen vid den lilla dammen,vid bergen.

Hon kunde inte vara i skogen. Det var Glasardag. Bossens utvalda statsvakter var här. Inte här bokstavligen,utan i staden.

De kom till varje land. Det fanns inte många länder,7 stycken,exakt. Ett i det som en gång vart Afrika,för länge,länge sedan. Tre i det som en gång vart Amerika. Två i det som en gång vart Asien och ett i det som en gång vart Europa.

Resten av jordklotet bestod av hav och jord. Eller det var ju det de påstod i alla fall.

Det bodde folk i tre av länderna. Visserligen så bodde det folk i de andra länderna också,de som jobbade där.

I det ena asiatiska landet producerade de asiatiska matprodukter,i det andra bodde man.

I två av de amerikanska länderna producerade de mat,vatten,fordon och bensin. I det lilla före detta afrikanska landet spelade de in olika safarifilmer . Låter trist. Men har du bott i samma ställe hela livet,och att resa är förbjudet, så är det härligt. För där man föddes där dog man. Där man föddes,där begravdes man. Om du inte jobbade i Dorgen,förstås. Från Dorgen kunde man inte rymma. Försökte man,dödades man. Döden var straffet – för allt.

Alexis hade rymt. Alexis hade överlevt.

Hejsan,svejsan!
Sitter hemma hos min mormor nu.

Jag sov ju över här!

Just nu sitter jag och tittar på TV & är inne på datorn.

Snart ska jag läsa i Paranormalcy(läste ju klart Att vara med henne är som att spinga upp för en sommaräng utan att bli det minsta trött(vääldigt lång titel) igår).

Men ja,inte än då.

Nu ska jag titta på TV!
Vi hörs sen.

'(Random bild.)